Sveriges säkerhet, inte bara säkerhetsskydd.

Om vi menar allvar med Sveriges säkerhet måste vyerna vidgas!

När man kommer med kritik eller påtalar något problem förväntas det ofta att man också ska kunna presentera något lösningsförslag. I grunden är det självklart rimligt och något som är bra att försöka eftersträva. Ofta handlar dock den förväntan mer om att försöka sopa problemen som tas upp under mattan. Alternativt är det ett sätt att bara avfärda budbäraren, inte att man är genuint intresserad av ett svar. Har du ingen lösning är det du säger inte intressant eller värt något. Vi har sett ett otal exempel på den typen av ”argumentation” rörande hanteringen av pandemin och jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg.

I det här inlägget har jag inte några ambitioner att komma med någon lösning. Om det handlar om ett större mer systematiskt problem finns det ett egenvärde bara i att påpeka frågan. Ytterligare ett skäl är att jag misstänker att många inte heller är helt på det klara med hur illa det faktiskt ligger till.

Uppvaknande

2017 genomfördes Försvarsmaktsövningen Aurora, 2018 skickade MSB ut broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”, 2019 trädde en ny säkerhetsskyddslag i kraft.

På många plan har det skett ett uppvaknande i Sverige om att historien inte har tagit slut och att det mycket väl kan inträffa händelser som kan få mycket allvarliga konsekvenser för landet.

I definitionen av sådant som utifrån perspektivet Sveriges säkerhet är speciellt viktiga att skydda nämns s.k. nationellt samhällsviktiga verksamheter. Sådana verksamheter är exempelvis el- och vattenförsörjning.

Detta är verksamheter som inte nödvändigtvis behöver skyddas med sekretess, men skulle en störning eller ett avbrott inträffa så kan det få väldigt allvarliga konsekvenser för landet. Man brukar säga att en människa kan klara sig utan vatten i tre dagar och när det gäller elförsörjning så skulle i princip hela vårt samhälle slås ut om elförsörjningen bröts.

Begreppen tillgänglighet och riktighet i säkerhetsskyddslagen syftar just till att säkerställa skyddet av den typen av verksamheter.

Så långt ät det troligtvis inga nyheter så låt oss för resonemangets skull anta att dessa åtgärder fungerar perfekt. Berörda aktörer såsom exempelvis kommuner och enskilda verksamhetsutövare har korrekt genomfört relevanta säkerhetsskyddsanalyser. Aktörerna har vidtagit alla nödvändiga säkerhetsskyddsåtgärder som behövs för att tillgängligheten och riktigheten skyddas. Kan vi slappna av då?

Elförsörjning

Om produktionen av el inte täcker efterfrågan så uppstår elbrist. Den måste då mötas med import för att täcka underskottet. Eftersom det inte finns några garantier för att våra grannländer kan exportera till oss kan elbrist leda till bortkoppling, det vill säga strömavbrott.

Citatet ovan är från ekonomifakta.se. Det känns ganska ofattbart att strömavbrott pga. elbrist är ett verkligt problem i Sverige år 2020. Det är nämligen inte bara en risk utan en realitet.

Frågan har belysts en del i debatten den senaste tiden,  även om det känns som att andra länders energipolitik verkar vara minst lika mycket omskrivet.

För Sveriges del så handlar det heller inte bara om produktion. Det elnät vi har är gammalt och underdimensionerat. Sverige producerar mycket el men elen måste också levereras dit där den behövs. Enkelt utryckt produceras den mesta av elen i norr men den mesta används i söder, främst i storstadsregionerna. Kapaciteten i näten att leverera den el som behövs i söder är inte tillräcklig. Exempelvis kunde Pågen inte utöka sin verksamhet i Malmö eftersom elförsörjningen inte kunde garanteras.

Elförsörjning

Planer finns på att bygga ut stamnätet till 2028 men samtidigt med det sker omfattande förändringar i samhället. Kärnkraften läggs ner och ersätts med bl.a. opålitlig vindkraft. Opålitlig eftersom det inte alltid blåser och lagringskapaciteten av genererad el som buffert inte är tillräcklig. Satsning på elbilar, utbyggnad av tunnelbana och en generell elektrifiering av samhället i övrigt sätter upp frågetecken kring hur en ökad nätkapacitet löser problemen med elbrist. Ett nytt stamnät med högre kapacitet löser inte behovet av elenergi när behovet ökar samtidigt som produktionen minskar, eller blir beroende av om det blåser eller inte.

Vattenförsörjning

Det vatten- och avloppsnätet vi har i Sverige har en utsträckning som motsvarar ungefär fem varv runt ekvatorn. Problematiken är liknande den med elnätet men troligtvis mycket värre.

På många håll i landet är de rör som ligger i marken från så tidigt som mitten av 1800-talet. Rören är dessutom inte bara kraftigt föråldrade utan omfattas av ytterligare problem. Klimatförändringen samt den befolkningsökning vi har i Sverige motsvarande c:a ett Örebro om året gör att en stor del av dessa rör även är underdimensionerade.

Vattenförsörjning

Om detta känns som en ”utmaning” så är det dessutom så att väldigt lite görs för att ersätta och byta ut rörsystemet. Det är i huvudsak kommunernas ansvar att säkerställa en fungerande vattenförsörjning, inte bara för stunden utan också så att det fungerar på sikt.

Med den takt som förnyelsen sker på idag kommer det ta c:a 250 år innan rörsystemet är utbytt. Det är självklart inte hållbart.

Då skulle man ju kunna tänka sig att det sker ett uppvaknande även inom det här området och kommunerna bestämmer sig för att på riktigt se till att invånarna har rent dricksvatten även om några år. Vilka möjligheter finns det till det?

Tittar man på statistik över hur ekonomin ser ut i landets kommuner så är det dystra siffror. Under 2019 ökade den kommunala skuldsättningen i 224 av landets 290 kommuner. Den totala kommunala skuldsättningen låg 2019 på 776 miljarder kronor!

Att vara skuldsatt behöver inte per definition vara något negativt, skulden kan bero på viktiga investeringar som görs. Dock är det så att just investering i förnyelse av VA-nätet procentuellt sett har minskat de senaste åren.

Kommunerna saknar inte direkt andra utgiftsposter heller. Även om de vill är det med andra ord inte bara är att sätta grävskopan i marken och köra igång.

Sveriges säkerhet

Säkerhetsskydd är självklart en mycket viktig fråga. För de det berör krävs både förståelse och kompetens för att det ska bli rätt. Min poäng är inte att säkerhetsskydd inte är något som måste prioriteras.

Samtidigt ur ett större perspektiv måste man som tidigare nämndes också inse att om vi menar allvar med Sveriges säkerhet så måste vyerna vidgas. Allt det som beskrivits ovan kräver väldiga resurser och i slutändan måste någon betala. Vad är vi beredda att ge upp, hur mycket skatt är vi villiga att betala för att finansiera dessa åtgärder?

Det går också att fundera på att när företag inte kan expandera i Malmö p.g.a. elbrist kanske allmänna medel hade kunnat användas bättre än att ta fram en ljudbild för drygt en halv miljon över hur Malmö låter.

När man lägger ner tid och resurser på vilket passer- eller larmsystem som ska användas för att skydda en dricksvattentäkt bör man fundera på hur mycket det faktiskt höjer Sveriges säkerhet om verksamheten samtidigt riskerar att inte få elleverans p.g.a. elbrist eller att inte kunna leverera dricksvatten till befolkningen p.g.a. spruckna rör som är från Charles Dickens tid.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.