Sveriges säkerhet, inte bara säkerhetsskydd.

Om vi menar allvar med Sveriges säkerhet måste vyerna vidgas!

När man kommer med kritik eller påtalar något problem förväntas det ofta att man också ska kunna presentera något lösningsförslag. I grunden är det självklart rimligt och något som är bra att försöka eftersträva. Ofta handlar dock den förväntan mer om att försöka sopa problemen som tas upp under mattan. Alternativt är det ett sätt att bara avfärda budbäraren, inte att man är genuint intresserad av ett svar. Har du ingen lösning är det du säger inte intressant eller värt något. Vi har sett ett otal exempel på den typen av ”argumentation” rörande hanteringen av pandemin och jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg.

I det här inlägget har jag inte några ambitioner att komma med någon lösning. Om det handlar om ett större mer systematiskt problem finns det ett egenvärde bara i att påpeka frågan. Ytterligare ett skäl är att jag misstänker att många inte heller är helt på det klara med hur illa det faktiskt ligger till.

Fortsätt läsa “Sveriges säkerhet, inte bara säkerhetsskydd.”

Corona och Sveriges krishantering

Norra Italien, de normalt livliga gatorna gapar ödsligt tomma, de få människor som ändå syns ute skyndar på för att komma fram dit de är på väg, de undviker kontakt med andra de ser. På sjukhusen arbetar personalen till bristningsgränsen men ändå ökar antalet döda varje dag. Det som beskrivs är inte Lombardiet 2020 utan grannregionen Veneto 1918.

Där, i slutet av första världskriget deltog min mormors far som artillerist i den Österikisk-Ungerska armén i de hårda striderna runt floden Piave. Han överlevde kriget och fick med sig ett antal medaljer hem också.

Soldater under första världskriget tar en paus.
Min mormors far (andra från vänster) under en paus mellan striderna.

Fortsätt läsa “Corona och Sveriges krishantering”

Inget civilt försvar eller krisberedskap utan individuellt ansvar.

Nyligen presenterade FOI en rapport om civilt försvar och Sveriges förmåga att försvara och upprätthålla samhällsfunktioner under ett typfall kallat gråzon. I rapporten diskuteras att begreppet gråzon inte är helt enkelt att konkret definiera men att det rör sig om ett tillstånd mellan krig och fred där vad som sker och varför det sker präglas av en stor osäkerhet.

Det är mycket som händer nu i Sverige, en form av uppvaknande från den utopi om evig fred som Francis Fukyamas bok “The end of history” från 1992 presenterade och som präglat så många politiker sedan dess. Detta uppvaknande  är självklart positivt men ska vi se på det mer kritiskt är det en sen, en väldigt sen insikt.

Fortsätt läsa “Inget civilt försvar eller krisberedskap utan individuellt ansvar.”