Corona och Sveriges krishantering

Norra Italien, de normalt livliga gatorna gapar ödsligt tomma, de få människor som ändå syns ute skyndar på för att komma fram dit de är på väg, de undviker kontakt med andra de ser. På sjukhusen arbetar personalen till bristningsgränsen men ändå ökar antalet döda varje dag. Det som beskrivs är inte Lombardiet 2020 utan grannregionen Veneto 1918.

Där, i slutet av första världskriget deltog min mormors far som artillerist i den Österikisk-Ungerska armén i de hårda striderna runt floden Piave. Han överlevde kriget och fick med sig ett antal medaljer hem också.

Soldater under första världskriget tar en paus.
Min mormors far (andra från vänster) under en paus mellan striderna.

26 år senare, mitt under nästa brinnande världskrig blev hans dotter, min mormor, gravid med min mamma. De första två åren av min mammas liv tillbringade hon mest i ett skyddsrum i Budapest. Hela familjen klarade sig igenom andra världskriget också.

När min mamma var 12 år var det dags för sovjetiska stridsvagnar att rulla in i in i Budapest. De skulle krossa det folkliga upproret mot den kommunistiska diktaturen i landet. Åter igen fick familjen söka sig till skyddsrum. Deras lägenhet sköts sönder av en sovjetisk stridsvagn men hela familjen klarade sig igenom revolten 1956 också.

Hur är det med mig då? Förutom en flykt till Sverige genom Tjeckoslovakien och Östtyskland när jag var 6 år gammal så har mitt liv varit förskonat från sådant. Det som händer nu gör att det känns som att nu är det min tur att uppleva det. Det är lite som att det var väntat.

Kriser och krig har varit en del av min familjs historia. Det är med det perspektivet jag nu skriver om min syn på den rådande svenska krishanteringen. Jag har tidigare berört temat här.

”Lyssna på experterna”

Det är många som har åsikter och standardsvaret på det har blivit, ”lyssna på experterna”. Redan där tycker jag att det har havererat. Det finns ingen samsyn, det finns ingen ”expert” som har facit på vad som ska göras. När någon säger ”lyssna på experterna” handlar det mer om att personen tycker att man ska lyssna på den expert som personen själv håller med om. Motparten kan avfärdas, som populist, alarmist, självutnämnd expert eller paranoid.

Två grundläggande punkter i krishantering är tydlig kommunikation och att agera tidigt, även om man inte har all information man skulle önska. På ett sätt kan man ju tycka att dessa två punkter motsäger varandra. Hur ska man kunna vara tydlig med vad man gör om man inte har alla underlag till sina beslut? Det är ju själva krisens väsen, att allt inte är sådär uppstyrt och kontrollerbart som det brukar vara. Vad det handlar om är att agera på det man tro sig veta, berätta det men vara öppen för att det kan behöva revideras.

Det jag istället tycker mig se är tvärsäkra uttalanden, en väldig tvekan om agerande och när det inte blir som man hoppats kommer ett nytt tvärsäkert uttalande.

Budskap och agerande

Sommaren 2018 skickades broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” ut till 4,8 miljoner hushåll. Budskapet var att alla skulle se till att ha förberedelser för att kunna klara sig själv en vecka. Det budskapet har myndigheter fortsatt ge sen dess. I mars 2020 börjar människor i Sverige bunkra, responsen från myndigheter blir då, ”du behöver inte bunkra”.

Det är något som helt missas här.

För det första, vilken kris är över på en vecka? Kan vi ens kalla något som är över på några dagar för en samhällskris? Om tanken är att människor verkligen ska klara sig själva så ska man bunkra och förbereda sig för långt mer än bara sju dagar.

För det andra, krisen idag är en smittokris. Att bunkra handlar inte om att bygga upp ett livstidsförråd av toalettpapper och Alvedon. Bunkringen handlar om att om jag blir sjuk så vill jag inte, eller kanske klarar jag inte att gå till butiken och handla. Det är både för min, men också för andras skull. Ganska bra att då ha det man behöver hemma.

För det tredje, risken att bli smittad eller att smitta andra är betydligt lägre om man går till butiken en gång och köper 40 toalettrullar istället för att gå dit 40 gånger och köpa en toalettrulle. Dessa perspektiv verkar helt ha missats. Budskapet är nu istället ”bunkra inte, det kommer ordna sig”.

När sportlovet var slut började svenskar komma hem från sina skidresor i det redan då allvarligt drabbade Norditalien. De tvärsäkra uttalanden vi hörde från myndigheter och ministrar var att det är ingen fara. Smittan kommer inte sprida sig i samhället, screening på flygplatser och karantän hjälper inte. Uttalanden gjordes om att sådan screening inte görs i något annat land heller. Detta var direkt felaktigt eftersom flera länder redan då kontrollerade passagerare från smittdrabbade områden. Följaktligen gjordes ingenting, människor kunde fritt kliva av från planen och åka hem och börja jobba.

När smittan ändå började sprida sig i landet kom den 6 mars nya uttalanden från Folkhälsomyndigheten om att toppen av smittade snart var nådd. Det blev inte så, istället ökade antalet smittade i den grad att man inte längre ansåg sig klara av att testa dessa. Nu kom istället uttalanden om att testning av så många egentligen inte var så viktigt längre. Just att testa så många som möjligt är vad WHO rekommenderar starkt.

Vem ska anses vara experten här, WHO eller Sverige?

När man nu inte längre hade kontroll kom istället idén om att smitta så många som möjligt för att därmed uppnå flockimmunitet. Det tog bara någon dag innan det som myndigheten precis hyllat visade sig vara en katastrofal åtgärd.

När detta skrivs är frågan om stängning eller inte stängning av skolor en fråga som har rasat de senaste dagarna. Alla andra länder i Europa har tagit det beslutet, Sverige avvaktar.

Myndigheternas argument om att barn inte smittar eller att smitta inte förekommer i skolor blir också väldigt märkligt när man samtidigt säger att en stängning av skolor skulle leda till att barnen smittar sina far och morföräldrar.

Vem ska anses vara experten här, alla andra länder i Europa eller Sverige?

Poängen är inte att vara efterklok, jag har själv inte facit, men det verkar ingen annan ha heller. Poängen är att en större ödmjukhet hade gjort mycket större nytta. På vilket sätt hjälper det att kritisera Kinas djurmarknader mitt i en växande kris? På vilket sätt hjälper det Sverige att kalla andra länders åtgärder för ”fullständigt meningslösa”? Att bara avfärda människors oro med ”lyssna på experterna” samtidigt som dessa ”experter” säger helt olika saker och väljer helt olika lösningar skapar bara mer oro. Människor kommer att agera på den oron och istället tappa förtroende för myndigheterna, speciellt när hela hanteringen präglas av ”avvaktan”.

Allt är såklart inte dåligt och den dagen vi faktisk har ett facit får vi se vilka som agerade bäst. Det jag däremot vet är att hade min familj bara lyssnat på ”experterna” och bara agerat när det var ett absolut måste hade den här texten aldrig kunnat skrivas.

2 reaktioner till “Corona och Sveriges krishantering”

  1. Tomas!
    Intressant att läsa din blogg! Vi har kanske pratat om det tidigare – vi har en likartad bakgrund. Därför kan jag hålla med om mycket av det du skriver , men inte allt…
    I tider av extrem oro betyder sammanhållning och kraftsamling för ett enat handlande väldigt mycket för att lindra en kris. När det gäller pandemin är det dessutom en ny situation där ingen har ett facit för åtgärder. I en sådan situation behöver man ha en omfallsplanering, alltså ha reservplaner som kan sättas in snabbt beroende på vad som händer.
    Folkhälsomyndigheten gör ett fantastiskt arbete och vår chans att komma tillbaka till BAU (business as usual) ligger inte i att hitta på egna “smarta” förhållningssätt, utan följa de regler och råd som kommer från experterna. Det är inte fult att vara expert! Den som är klok lyssnar till de som kan…
    När våra föräldrar flydde för sina liv från ett land med kriminell ledning, var det något helt annat! Nu är pandemin fienden och den kan bara bekämpas framgångsrikt med ett enat handlande. Jag rekommenderar alla att följa våra kloka experters råd, även när det gör omfall och kommer med nya regler och råd.
    Allt gott önskar jag dig Tomas! Hoppas detta inte blir så långvarigt så vi snart kan börja umgås som vi människor ska!

    1. Hej Stefan och tack för ditt inlägg.

      Poängen är dock inte att inte lyssna på experterna, poängen är att vara kritisk och också tänka själv, som du själv säger så är det ingen som har facit. I det läget är det svårt att säga vilken expert som har rätt och vem man ”borde” lyssna på, är det Folkhälsomyndigheten, WHO, andra länder i Europa eller kanske Sydkorea? Jag har själv inte svaret.

      Min analogi med historien är just det, att vara försiktig och kritisk till vad en expert eller myndighet säger speciellt när en annan expert säger det motsatta, det gäller även i en demokrati.

      I slutändan måste individerna göra egna val. Exempelvis är det en klok idé att inte åka skidor och gå på after ski i fjällen, även om experterna inte har några regler emot det.

      Kul att höras också, distans är ju det nya men vi är dock överens om att det vore skönt att kunna umgås så som människor ska igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *