Sovjetiskt myteri på Östersjön, vad var det som egentligen hände?

I SVT serien “För nationens bästa”  presenteras underrättelsetjänstens historia och ett antal verkliga fall ur historien tas upp och beskrivs. Ett av dessa fall är den sk Krivak incidenten som inträffade i november 1975. Förutom de historiska fallen som gås igenom löper också en röd tråd genom serien, nämligen vikten av källkritik och granskning av den information vi  blir presenterade.

Mot detta blir det då lite intressant att incidenten med den Sovjetiska fregatten Storozjevoj beskrivs på ett helt annat sätt än vad som verkligen hände de där dagarna i november 1975.

Fregatt av Krivak klass. Storozjevoj hade dock bognummer 500.
Fregatt av Krivak klass. Storozjevoj hade dock bognummer 500.

För de som inte sett avsnittet kan den ses via länken nedan.

Inslaget om Krivak incidenten

Kort sammanfattat är den bild som ges i avsnittet att Svenska myndigheter på ett tidigt stadium upptäckte fregatten och den ovanliga sovjetiska flott- och flygaktiviteten i området. Utifrån de underrättelseobservationerna som gjordes genomfördes analyser och man tog väl underbyggda beslut om att det inte var någon fara och att man därför “lugnt kunde luta sig tillbaka”.

Faktum är att Sverige inte hade en aning om vad som pågick och hade det varit en krigsförberedelse hade Sverige blivit totalt överraskat.

Fregatten Storozjevoj kastade loss från Riga runt klockan 2 på natten, några timmar senare nådde den Irbensundet söder om Ösel och satte nordvästlig kurs. Vid det här laget hade den Sovjetiska ledningen fått information om myteriplanerna och att fartyget var på väg mot Leningrad. De hade dock mycket svårt att tro på det och med tanke på den kurs som fartyget höll ansåg de att det var mer troligt att fartyget var på väg att hoppa av till Sverige.

Fartyg från gränsbevakningsstyrkorna, den reguljära flottan, TU-16 bombplan från Östersjömarinen men även attackplan avsedda för markmål sattes in i jakten på Storozjevoj. Några timmar senare hade myteristerna gett upp och fartyget eskorterades tillbaka till Rigabukten. Just flyginsatsen väckte en mycket intressant fråga som inte ens nämndes i SVT avsnittet men mer om det senare.

Samtidigt i Sverige var det en helt vanlig söndag. Det innebar att de flesta verksamheter hade tagit helg. Ingen reagerade på det som skedde, inga radiomeddelanden analyserades, inga beslut togs. FRAs mätstationer detekterade visserligen flyg och fartygsrörelserna öster om Gotland men ingenting gjordes förutom att sammanställa en rapport dagen efter som skickades till Flyg och Marinstaben under måndag förmiddag.

PPI från den svenska radarunderrättelsetjänsten. Jag har markerat Öland, Gotland och den Sovjetiska kustlinjen i blått. På radarbilden syns bombplan på väg mot Storozjevoj som befinner sig norr om planens position.
PPI från den svenska radarunderrättelsetjänsten. Jag har markerat Öland, Gotland och den Sovjetiska kustlinjen i blått. På radarbilden syns bombplan på väg mot Storozjevoj som befinner sig norr om planens position.

Där var det inte heller någon som la någon större vikt på observationerna. En viss radiotrafik snappades upp, men detta var kommunikation mellan flygstyrkorna, inte fregatten. Kommunikationen var heller inte något som man reagerade på varken under söndagen eller på måndagen dagen efter. Det var först några dagar senare som denna information tillsammans med radarbilderna indikerade att något ovanligt hade skett.

Under slutet av november rapporterade en agent att ett stridsskadat fartyg hade anlöpt varvet i Riga tidigare under månaden. Detta var Komsomolets Litvy som av misstag hade beskjutits i samband med jakten på Storozjevoj. Nu började den svenska underrättelsetjänsten få en tydligare bild av vad som hade hänt. Det var dock inte förren i slutet av januari året efter i samband med att Expressen publicerade en artikel om händelsen som bilden klarnade helt.

När det gäller säkerhet får man ofta höra att det måste hända något först för att människor ska förstå allvaret. Var detta då ett underrättelsemisslyckande? Nej, av den enkla anledningen att det aldrig blev någon fara för Sverige, så fungerar underrättelselogiken. Händelsen fick dock underrättelseorganen att ändra sina rutiner, helgstängt kändes numera så 1975.

Om någon nu är källkritisk och undrar vad jag har för fog för den version som beskrivs här ovan så bygger den  på FRA:s egen utredning av händelsen.

Så till själva flyginsatsen mot Storzjevoj. De flygplan som sattes in var bla TU-16 bombplan som tillhörde det strategiska bombflyget. De hade som huvuduppgift att så tidigt som möjligt slå ut amerikanska hangarfartyg. Dessa flygplan kunde  beväpnas med kärnvapenbestyckade sjömålsrobotar.

Tupolev Tu-16 bombplan. Av NATO kallad Badger. I bakgrunden en Amerikansk jagare av Spruance klass.
Tupolev Tu-16 bombplan. Av NATO kallad Badger. I bakgrunden en Amerikansk jagare av Spruance klass.

Vid tillfället var det helg, i Sovjetunionen hade man precis firat den stora Oktoberrevolutionen (ja den firades i november). Flygplanen som deltog i jakten ingick i de även under helger ständigt beredda beredskapsstyrkorna. Efter att Storozjevoj beskjutits med automatkanoner utan någon effekt kom så kl 10:16 order om att Storozjevoj skulle sänkas. Ordern kom inte som brukligt från den lokala befälhavaren utan direkt från chefen för marinflyget. Det har inte kunnat klarläggas men med tanke på de ovan nämnda faktorerna är det inte alls osannolikt att bombplanen var bestyckade med kärnvapen. Piloten som fick order om eld avbröt dock sin insats i sista stund med hänvisning till att han hade fått ett radarhaveri. Var det verkligen så?  Kan det istället ha varit så  att piloten, trots given order inte ville ingripa med kärnvapen? Vi kommer inte att få reda på svaret men kanske var vi inte längre ifrån en kärnvapenexplosion som i så fall hade inträffat endast c:a 5 mil öster om Gotland.

Avslutningsvis om själva programmet. “För nationens bästa” är ju inte en dokumentär i den bemärkelsen och det finns säkert ett syfte med att dramatisera och spetsa till historierna. Det blir dock ändå lite märkligt när man samtidigt driver budskapet att vi måste vara källkritiska och vara uppmärksamma på påverkansoperationer och falska påståenden.

Kanske kan man se på det här som en påverkansoperation från våra egna, “Vår beredskap är god!”.

 

 

 

5 reaktioner till “Sovjetiskt myteri på Östersjön, vad var det som egentligen hände?”

  1. Hej Tomas, faktagranskarna av programmet fann nyare rapporter och därav de slutsatser som presenteras i programmet. Jag ska be produktionsbolaget att skicka dessa så kan jag vidarebefordra dem till dig. Vänligen, Carolina

      1. Hej igen Tomas, jag lämnade vidare dina kommentarer till produktionsbolaget som har tittat ordentligt på detta och svarar dig;
        ”Hej.
        Fakta är det finaste vi har. Därför är det otroligt viktigt att det blir rätt. Här har vi tyvärr varit otydliga och det ska rättas till asap. Stort tack för att du uppmärksammade detta!
        Mvh Melker Becker och redaktionen / Mediabruket”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *